För att skruvar och muttrar skall kunna dras åt till lämplig förspänningskraft i förbanden krävs att underlagen har viss hårdhet, så att sättning i materialen undviks.
Den använda skruvkraften får inte ge högre hålplantryck än vad det monterade materialet tål. Om högsta tillåtna hålplantryck överskrids kan det orsaka sättningar i förbandet, förlust av klämkraft och i värsta fall haveri.
Brickor används under skruvskalle eller mutter för att fördela klämkraften över ett större område och därigenom sänka hålplantrycket och förhindra intryckningar i godset, men då krävs tjockare bricka med en tjocklek som är minst 0,5d. Brickor förhindrar också skador i ytan orsakad av den roterande skruvskallen eller muttern. För att brickor för hårda påkänningar inte ska deformeras är de i härdat stål.
Andra användningsområden för brickor är som distansbricka, hålförminskning, slityta, fjädermekanism, låsning, elektrisk isolering och vibrationsdämpning. Brickor kan därmed vara tillverkade av olika material från gummi- och fibermaterial till härdat stål. Utförandet kan delas in i rundbrickor, fjäder- och låsbrickor, packnings- och isolationsbrickor samt diverse specialbrickor.
Varje bricka ger ytterligare 2 kontaktytor och eftersom varje kontaktyta kommer att bidra till sättning med förlust av klämkraft som följd finns det en risk med att använda brickor. Brickor kan också påverka friktionen, beroende på material, kontaktyta och om den snurrar med vid monteringen eller inte. Det vanligaste och normalt bästa sättet att minska hålplantrycket är att använda flänsskruv och flänsmutter. Flänsen fyller då samma funktion som en bricka och man undviker extra kontaktytor. Risken att glömma brickan är också eliminerad.
