PLANBRICKOR FÖR SKRUVFÖRBAND
För att skruvar och muttrar ska kunna dras åt till en lämplig förspänningskraft i förbanden krävs att underlagen har en viss hårdhet för att undvika sättning i materialen. Sättning uppstår när materialen under tryck deformeras, vilket leder till en minskning av förspänningskraften över tid. Skruvkraften får inte orsaka högre hålplantryck än vad det monterade materialet klarar av. Om högsta tillåtna hålplantryck överskrids kan det leda till sättningar i förbandet, förlust av klämkraft och i värsta fall haveri, där hela konstruktionen kan kollapsa.
Man använder brickan under skruvskallen eller muttern för att fördela klämkraften över ett större område och därmed sänka hålplantrycket samt förhindra intryckningar i godset. För detta ändamål krävs att brickan har en tjocklek som är minst 0,5 gånger skruvdiametern (0,5d). Brickor skyddar även ytan från skador orsakade av den roterande skruvskallen eller muttern, vilket kan vara avgörande i applikationer där ytskador kan leda till korrosion eller försvagning av materialet. För att brickor avsedda för hårda påkänningar inte ska deformeras är de tillverkade av härdat stål, vilket säkerställer deras hållbarhet och effektivitet under extrema förhållanden.
Brickor används också för andra ändamål, såsom distansbrickor (shims), som skapar utrymme mellan komponenter. Hålförminskning, som reducerar storleken på ett hål för att passa skruvar med en mindre diameter. fjäderbrickor, som ger elastisk återfjädring och låsning, som förhindrar att skruvar och muttrar lossnar. elektrisk isolering, som förhindrar elektrisk kontakt mellan komponenter, och vibrationsdämpning som minskar skadliga vibrationer. De kan därför vara tillverkade av olika material allt från gummi och fibermaterial till härdat stål, beroende på de specifika kraven i applikationen. Utförandet kan delas in i rundbrickor, fjäder- och låsbrickor, packnings- och isolationsbrickor samt diverse specialbrickor.
Varje bricka skapar ytterligare två kontaktytor och eftersom varje kontaktyta bidrar till sättning med efterföljande förlust av klämkraft, finns det en risk med att använda brickor. Denna sättning kan resultera i att förbandet förlorar sin förspänningskraft snabbare än beräknat, vilket kan kräva regelbundet underhåll och efterdragning.
Brickor kan också påverka friktionen beroende på material, kontaktyta och om de roterar vid monteringen eller inte. Friktionen mellan brickan och ytorna den kommer i kontakt med kan påverka hur mycket vridmoment som krävs för att dra åt skruven eller muttern till önskad förspänningskraft.
Det vanligaste och normalt bästa sättet att minska hålplantrycket är att använda flänsskruvar och flänsmuttrar. Flänsen fyller då samma funktion som en bricka och eliminerar extra kontaktytor, vilket minskar risken för sättning och därmed bibehåller klämkraften bättre över tid.
Flänsskruvar och flänsmuttrar minskar också risken för att glömma brickan, vilket kan vara kritiskt i monteringsprocesser där varje komponent måste vara korrekt placerad för att säkerställa konstruktionens integritet och säkerhet. Flänsar distribuerar belastningen mer jämnt och minimerar koncentrationen av tryck, vilket bidrar till långsiktig hållbarhet och stabilitet i förbandet.